Hormonterapi i samband med klimakteriet – ett räkneexempel 13


Det blev ju en lång ordväxling efter mitt inlägg om Mia Lundin. Ulrika Sneitz tycker att jag hakat upp mig på en siffra, och att jag därför är orättvis i min kritik. För det första handlar det inte om någon liten siffra längst ner på en slide, utan en central förutsättning för hela Mia Lundins resonemang. Hon hävdar nämligen att eftersom fördelarna är så stora när det gäller hjärt- och kärlsjukdom (50% mindre) så uppväger det många gånger eventuella biverkningar om det skulle visa sig att cancerrisken ökar något av hormonersättningen.

Problemet är ju att man misslyckats med att i högkvalitativa randomiserade studier visat att det finns någon fördel alls ur hjärt- och kärlsynpunkt med hormonterapi i samband med klimakteriet. En sammanställning av allt data från randomiserade studier visar istället att risken tycks öka. Den verkliga risken för yngre kvinnor som tar hormonterapi är inte så stor, och kanske är det tom positivt ur hjärt- och kärlsynpunkt om man tar de hormoner som Mia Lundin rekommenderar i de åldrar hon rekommenderar. Men jag ska visa med ett räkneexempel att betydelsen inte är så dramatisk som man kan tro.

Som exempel tar jag denna danska studie, som Mia Lundin själv hänvisade till på föreläsningen. Den är fri full text, så man kan läsa den, och även läsa diskussionen efteråt där den fått ganska stor kritik av andra forskare. För det första är studien finansierad av Novo Nordisk som tillverkar (de bioidentiska) hormonpreparaten. Några av svagheterna är att studien inte är placebokontrollerad eller blindad för varken deltagare eller läkare, och att kvinnorna i interventionsgruppen tycks ha erbjudits ett läkarbesök per år som inte kontrollgruppen erbjudits. Man har dessutom valt att utvärdera en sammansatt variablel som man mycket väl kan ha valt för att datat gav möjlighet till en statistiskt signifikant skillnad i just denna kombination. Man har inkluderat hjärtsvikt, som man inte har några förklaringsmodeller kring hur hormonterapi skulle påverka. Studien var till en början designad för att utvärdera effekter på benskörhet, men man har nu alltså valt att publicera data för hjärt- och kärlsjukdom, cancer och dödlighet. Dessa publiceras efter 16 år, och kvinnorna tog preparaten under närmare 11 år. Det är sannolikt att dessa resultat aldrig hade publicerats om resultatet hade varit ”dåligt” ur läkemedelsbolagets synvinkel. Men om vi för en stund antar att fynden är representativa och räknar på vad det skulle betyda för friska icke-rökande kvinnor med livmodern intakt och risken för hjärt- och kärlsjukdom.

Jag tar en siffra från studien som stödjer Mia Lundins uppfattning att hjärtsjukdom minskar med 50% vid hormonterapi. Hjärtinfarkt har diagnosticerat hos 11 personer i kontrollgruppen, men bara 5 i interventionsgruppen. Man ser att trots att skillnaden är så stor procentuellt sett så är det så få fall att man inte får en statistiskt signifikant skillnad – skillnaden kan mycket väl bero på slumpen.

19 % av kvinnorna hade bortopererad livmoder, och man ser i statistiken att dessa hade större fördel av hormonbehandlingen. Där har kvinnorna i interventionsgruppen en tredjedel risk för det märkliga samlade måttet, så låt oss anta att det är samma riskminskning för hjärtinfarkt. Om vi ska ta bort de som opererat bort livmodern från statistiken, så innebär det att 19 % motsvarar en hjärtinfarkt i interventionsgruppen om risken för hjärtinfarkt skulle vara samma för dessa personer i interventionsgruppen. Det mesta tyder på att det skulle vara högre sjuklighet i denna grupp, men för att inte överskatta siffran så säger vi en infarkt. Detta skulle då motsvaras av 3 hjärtinfarkter i kontrollgruppen, kvarstår 4 hjärtinfarkter i interventionsgruppen och 8 i kontrollgruppen. (50 % riskminskning, stämmer med vad Mia Lundin sagt – i denna studien.)

I studien har man haft 43% rökare, vi vet att rökning ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom med 2-4 ggr. Jag räknar med siffran 3 i exemplet. De 43% som röker står i så fall för 70% av hjärtinfarktfallen, så för de ickerökande kvinnorna med livmodern kvar handlar det om uppskattningsvis en hjärtinfarkt i interventionsgruppen mot två i kontrollguppen. I interventionsgruppen handlar det om ca 200 personer av de med livmodern kvar som inte röker. Vi måste alltså behandla 200 ickerökande kvinnor med intakt livmoder i 11 år med hormonterapi för att under en 16-årsperiod undvika en hjärtinfarkt hos dessa. Samtidigt är rökning kopplat till uppskattningsvis 8-9 hjärtinfarkter i datat. Och dessa kvinnor är ungefär 65 år idag, vi vet inte hur dessa 11 års hormonbehandling påverkat deras risk för att få cancer när de är mellan 70 och 80 år.

Hjärt- och kärlsjukdom som hjärtinfarkt är ju en livsstilssjukdom. Vi i västvärlden idag får det för att vi röker, sitter stilla inomhus, äter skräp, dricker läsk, stressar och inte finns i ett meningsfullt socialt sammanhang. Lösningen på problemet är inte att vi ska ta hormoner. Människor ska få hjälp att ta hand om sig och sluta röka. Kvinnor som har opererat bort livmodern ska få hormonersättning, men sjukvården måste sluta operera bort livmödrar om man inte är säker på att nyttan överstiger riskerna. Hormonpreparat tycks fungera ganska väl för de som har svåra klimakteriebesvär, men det är inget undermedel.


13 kommentater till “Hormonterapi i samband med klimakteriet – ett räkneexempel

  • Ulrika

    Hej igen Anna!

    Tack för en jätteintressant blogg!

    Vill återigen bara påminna att Mia Lundins budskap INTE är att alla ska äta bioidentiska hormoner för att undvika hjärt- och kärlsjukdomar.

    Hon vill visa på alternativ för kvinnor som uppvisar väldigt dåligt mående och som inte upplever sig ha blivit hjälpta på annat sätt….och ja…de har slukat mängder med syntetiska SSRI-preparat OCH även tagit itu med sitt rökande, sitt stillasittande inomhus, sitt skräpmatsätande, sitt läskdrickande, de stressar mindre och har till slut infunnit sig i ett meningsfullt socialt sammanhang, p g a att de inte längre är hysteriskt omöjliga hormonstinna ångesttanter…med utebliven mens innan de ens hunnit passera 40.

    Läkare skrämmer bort dessa ”ångesttanter”, genom skrämselpropagande när det gäller cancerrisker mm och det är DETTA som Mia Lundin vill råda bot på. Visa att det för ett exklusivt litet gäng kvinnor som spårat ut i sina liv FINNS alternativ. Hon säger INTE att alla kvinnor ska äta bioidentiska hormoner för att slippa hjärt- och kärlsjukdomar…

    mvh Ulrika

  • annafriebe Inläggsförfattare

    Ulrika,

    För mig lät hennes föreläsning som en lovsång till dessa preparat som enligt uppgift ska minska hjärt- och kärlsjukdomar och risken för demens, bla. Och med jämförelsen att vi förr inte blev så gamla, så det här med klimakterie och menopaus är något nytt, sjukt som vi gör bäst i att medicinera. Det låter bekant, kvinnor har ju setts som ”sjuka” ganska ofta i historien, eftersom vi inte är män. 😉 Mia Lundin sa något om att ”40-talisterna kommer inte att tolerera det här”. Ett normalt klimakterium och menopaus tycker jag nog att kvinnor ska förbereda sig på att tolerera.

    Jag argumenterar inte emot användning av preparat vid för tidig menopaus eller andra verkliga hormonrubbningar. Där håller jag med dig om att det stora problemet är att sjukvården inte hjälper. Sjukvården är värdelösa på lite mer komplicerade fall, där det inte hjälper med en 10-dagars antibiotikakur (jag överdriver nu – men du förstår vad jag menar). Samtidigt är det här medicinska preparat, och det kan vara farligt att självmedicinera också.

    Vänligen,
    Anna

  • christina

    Hej!

    Jag skall be Mia Lundin titta på din sida och lämna sina synpunkter.

    Mycket av vad du säjer stämmer inte alls om Mia, men jag skall be henne själv kommentera dina
    påstående.

    Hennes passion är att hjälpa kvinnor som mår dåligt, hon tittar på hela personen och kollar flera saker inte bara hormoner. Hon anser inte att alla behöver det,

    Mia tittar på livstilen
    blodvärden
    allergier mm

    Du kanske inte är så gammal eller inte har klimaterie besvär men har man det
    så förstår man precis vad hon pratar om.

    Och att man bara ska stå ut med det,är att bara för löjligt

    att vakna varje natt att hela sängen är dyblött så att du måste bädda om varje natt
    är inte livskvalitet.

    inte heller att ligga vaken till 3 på morgonen för att du inte kan sova

    vara deppig fast livet är underbart

    vara konstant trött när man har jobb att gå till varje dag.

    Tina

  • annafriebe Inläggsförfattare

    Hej Tina,

    Gör gärna det.

    Sen är det klart att man kan diskutera vad som är ett ”normalt klimakterium”, och vad som är rimligt att stå ut med. Det är säkert olika för olika personer, även om tidsandan nu är att man ska må på topp hela tiden och det är inte riktigt okej att känna sig deppig.

    Jag är ju inte i klimakteriet ännu, men jag har ju passerat puberteten och genomgått två graviditeter och amningsperioder, så visst är jag medveten om att hormoner och hormonsvängningar påverkar oss och vårt välmående. Det är inte så kul alla gånger, men det mesta hör till livet.

    Jag konstaterar bara att de stora hälsofördelar av hormonerna som Mia Lundin talar om inte verkar finnas. Jag säger inte att ingen ska ta dem, men om man inte har mycket besvär så ska man inte ta dem ur något förebyggande perspektiv.

  • Emma

    Hej, varför ge sig på någon som gjort livet så mycket bättre för många människor?! Kanske istället borde ta en titt på våran läkemedelsindustri här i sverige, alternativ till den borde uppmuntras!

  • annafriebe Inläggsförfattare

    Emma,

    jodå, det finns mycket värt att kritisera, och visst har jag kritiserat läkemedelsindustrin också.

    Men jag känner att jag måste protestera när någon säger saker som inte stämmer.

  • Ulrika Sneitz

    Hej Anna!

    Det är jag igen…:)

    Nu har du skrivit lite tokigt i din blogg: ”Jag konstaterar bara att de stora hälsofördelar av hormonerna som Mia Lundin talar om inte verkar finnas”…antar att vad du menar är att de inte verkar synas i randomiserade studier. Något annat kan du nog inte uttala dig om. Tusentals kvinnor upplever sig hjälpta. Det är ett faktum som inte går att blunda för.

    med vänliga hälsn

    Ulrika Sneitz

  • annafriebe Inläggsförfattare

    Ulrika Sneitz,

    Nu talar jag om hälsofördelarna vad gäller hjärt- och kärlsjukdom som jag tittat på. Att många mår bättre med preparaten och att de fungerar mot exempelvis klimakteriebesvär stämmer ju.

  • Helene Sandström

    Hej Anna,

    Jag instämmer med föregående talare, att Mia Lundin är en duktig och erfaren vårdgivare som gör ett fantastiskt jobb för kvinnors hälsa. Mias behandlingar handlar inte främst om hormonersättning (även om hennes föreläsning kanske fokuserade på detta), utan om livsstilsförändring enligt det amerikanska konceptet ”functional medicine”, som just nu genomgår klinisk prövning via universitetet i Miami och lärs ut vid flertalet amerikanska högskolor.

    Erfarna gynekologer som amerikanska Christiane Northrup och Elizabeth Lee Vliet ser precis som Mia Lundin goda resultat av behandling med bioidentiska hormoner till kvinnor i och efter övergångsåldern. De är eniga om vikten av att strukturen på hormonmolekylerna som används stämmer överens med kroppens egna, och inte minst att tester görs av alla tre östrogenformerna. Bägge jobbar med hormonanalyser i både blod, urin och saliv för att kunna individanpassa behandlingen bättre, men understryker att det tar tid att lära sig att tolka analyserna, särskilt som olika labb har olika referensvärden.

    Salivprover av bland annat melatonin och kortisol används i många forskningssammanhang. Analyser av östrogen görs oftare i urin och blod, men salivprover förekommer också.

    Att bioidentiska könshormoner har en helt annan funktion i kroppen än syntetiska verkar i högsta grad vara ett faktum. Se exempelvis följande diskussion av med. dr. Carolina Lybeck-Kockum om bröstcancer och bioidentisk hormonbehandling: ”Svenska kvinnor riskerar bröstcancer helt i onödan”, http://www.dn.se/opinion/debatt/svenska-kvinnor-riskerar-brostcancer-helt-i-onodan-1.864426. Däremot händer det inte mycket på forskningsfronten när det gäller bioidentiska hormoner. Brist på ekonomiska incitament kan vara en förklaring.

    Men det finns mindre undersökningar och hittills har jag inte hört talas om någon som gett negativa resultat med bioidentiska könshormoner.

    Ett exempel är en observationsstudie från 2011 där 296 kvinnor i medelåldern som fick bioidentiska hormoner i individanpassade doser upplevde klart förbättrat humör, minskade vallningar och liten (ej signifikant) ökning i blodkärlens elasticitet. Ingen drabbades av hjärtinfarkt eller bröstcancer under den nära tvååriga uppföljningen. (Ruiz AD et al. ”Effectiveness of compounded bioidentical hormone replacement therapy: an observational cohort study”. BMC Womens Health. 2011 Jun 8;11:27.)

    Huvudförfattaren till den här studien konstaterar att inga undersökningar ännu har jämfört behandling med bioidentiska och syntetiska hormoner med avseende på hjärt-kärlsjukdom, men att ett antal randomiserade och kontrollerade försök visar att östradiol har gynnsam verkan på blodfetter, blodkärl och kolhydratsomsättningen, och att detta inte förhindras när progesteron tillförs (vilket det bör göra).
    (Ruiz AD. Impact of conventional and bioidentical hormone replacement therapy on cardiovascular and breast health: a review. INT J PHARMACEUTICAL COMPOUND, 2011 Jul-Aug; 15 (4): 290-300.)

  • annafriebe Inläggsförfattare

    Hej Helene,

    Det är helt klart för mig att många har blivit hjälpta med sina symptom av Mia och preparat som hon rekommenderar. Jag har också sett någon studie där kvinnorna mådde bättre på bioidentiska preparat än syntetiska. Om jag skulle ha sådana besvär att jag kände att jag ville medicinera skulle jag nog också i första hand vilja ha bioidentiska preparat.

    Det jag vänder mig mot är hennes beskrivning av hormonpreparaten som så fördelaktiga ur alla synpunkter. Det finns inga belägg för att påstå att det minskar risken för hjärtsjukdom eller demens som hon gjorde. Det finns risker med all behandling, men ofta är det ju ändå värt risken.

  • FA

    Vanligt virus kan kopplas till cancer
    Tecken på att ett vanligt förekommande virus aktiveras vid åtminstone två olika typer av cancertumörer rapporteras nu av en svensk forskargrupp. Det gäller en svår form av hjärntumörer och bröstcancer.
    – Hos samtliga – 100 procent –hittade vi aktiverade CMV-virus i brösttumören, säger Cecilia Söderberg-Nauclér. Och inte minst intressant är att det fanns aktivt virus också hos 94 procent av dottersvulster – metastater – till ursprungstumören, men inte i frisk vävnad kring tumörerna. Det har ingen visat hittills.

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vanligt-virus-kan-kopplas-till-canc

    Detta är viktig läsning för kvinnor.
    Det verkar vara virus som är en av dom vanligaste orsakerna till cancer.
    miljögifter dålig kost rökning alkohol gör oss bara känsligare för att bli infekterade och inte kunna hantera viruset.

  • annafriebe Inläggsförfattare

    FA,

    Jag såg det, väldigt intressant. Men lite tidigt att uttala sig om vilka orsaker som är viktigast när det gäller cancer.

  • fa

    Jag tvivlar på att cancer växer av sig självt, undantag kan förekomma.
    infektioner kan vara huvudsaken till cancer läkarna kan inte se sådana infektioner med den dåliga teknik vi har nu.
    Jag kan inte förstå varför folk har så svårt för att förstå att mikroorganismer ligger bakom dom flesta sjukdomarna.

    Infektioner orsakar inflammation som är en del av förklaringen till cancer.

    Vi blir sjuka av mickroorganismer läkarna kan inget als dom tror att vi blir sjuka utan anledning,
    Att skriva ut ett läkemedel mot en sjukdom är enkelt men att ta reda på vad som orsakade sjukdomen kräver en mycket stor kunskap, sådan kunskap har inte vanliga läkare.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5459375
    Miljöjifter sägs orsaka cancer men det kanske inte är helt riktigt miljögifterna försämrar immunförsvaret så vi blir mottagliga för infektioner som orsakar cancar.

    ”Snälla bakterier skyddar mot finnar
    Publicerat: kl 07:52 , Vetenskap & miljö Gilla
    Akne drabbar de flesta av oss någon gång, men ungefär en av fem personer får nästan aldrig finnar. Förklaringen kan enligt amerikanska forskare vara att de bär på en snäll variant av aknebakterien Propionibacterium acnes.”

Kommentarer modereras. Välkommen!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *