Nya råd om samsovning


Socialstyrelsen förtydligar sina råd vad gäller spädbarnssömn. För att minska risken för plötslig spädbarnsdöd rekommenderar man att spädbarn under tre månader ska sova i egen säng.

De tidigare råden var:

  • Att barnet ska sova på rygg.
  • Att mamman ska avstå från nikotin.
  • Att amma barnet.
  • Att barnet kan röra på sig i sängen och att det inte sover för varmt.

Nu har man lagt till några punkter, nämligen:

  • Att barn under tre månader bör sova i egen säng.
  • Att barnets ansikte inte får riskera att övertäckas.
  • Att napp kan skydda.

Jag reagerar en del på att ge ett råd om att lägga nyfödda barn i en egen säng. Evolutionärt sett har inte människobarn sovit på egen hand, det gäller även primatbarn. Från boken Mothers and others av Sarah Blaffer Hrdy citerar jag:

Mother-infant co-sleeping may be as close to a primate universal in childcare as can be found. Even among species with lots of shared care, babies are in contact with their mothers at night. Consider the marmoset. Although babies spend much of their day clinging to their fathers, at night they are on their mothers. Videotaped records also show that mothers are the ones most likely to be awakened by their babies during the night. The existence of this near-universal suggests that human infants who find it distressing to be put alone in a dark room at night, or who find bedtime especially stressful when away from home, are well within what we might call their ”primate rights”.

I Nisa – The life and words of a ¡Kung woman beskrivs hur San-folket sover. Hela familjen sover i en hydda. Mannen sover på ena sidan, sedan kvinnan. Intill henne sover det yngsta barnet, och utanför det nästa barn i ålder. När barnen blir större tycker de att det blir besvärande när föräldrarna har sex intill, och till slut flyttar de till en egen hydda.

Nu finns det naturligtvis en hel del forskning som visar på att många barn som dör i plötslig spädbarnsdöd gör det under samsovning. De allra flesta av dessa fall handlar om samsovning med andra riskfaktorer – tillsammans med en förälder som röker, har druckit alkohol eller tagit droger, eller vid samsovning i en soffa.

Det är förstås möjligt att man kan minska risken för plötslig spädbarnsdöd genom att ge råd om att barnet ska sova i egen säng den första tiden. Ett vetenskapligt problem är naturligtvis att man inte testat detta. Det finns inga randomiserade studier där man gett råd om att samsova till en grupp, och råd om egen säng till en annan grupp och sett om det gett skillnad i plötslig spädbarnsdöd. Det finns inte heller studier om hur exempelvis stressnivåer, mental eller motorisk utveckling påverkas av råd om hur spädbarn ska sova.

Jag är ganska tveksam till att myndigheter så gärna ger råd. Vi har fått råd om att amma med 4 timmars mellanrum, att lägga spädbarn på magen för att sova, att barn som har stor risk för att utveckla matallergi helt ska undvika den maten det första året. Och detta är bara några råd för hur vi ska ta hand om spädbarn som visat sig vara felaktiga och fått ändras. Jag förstår att man som myndighet ser sig som expert och hoppas på att kunna rädda liv. Plötslig spädbarnsdöd är så ofattbart tragiskt när det inträffar, så naturligtvis vill man försöka att minimera det så mycket det går.

Problemet med råd är naturligtvis att de precis som mediciner har biverkningar. När det gäller läkemedel kräver vi välgjorda randomiserade studier som visar att läkemedlet har en effekt, och tolerabla biverkningar. Men när det gäller myndighetsråd är det mer vilda västern. Ibland kanske det kan vara befogat att ge råd som inte hunnit testas ordentligt, om man vill ta det säkra före det osäkra när det gäller nya kemikalier eller miljögifter exempelvis. Men när det gäller en sådan här sak som att avråda från ett sätt att sova som praktiserats genom hela mänsklighetens evolution så tycker jag gott att man kan utreda ordentligt så att det har effekt och att inte biverkningarna är för stora. Graviditet och spädbarnstid är så smockfulla med råd om det ena och det andra som ständigt ändras, att det är svårt för föräldrar att ens hålla reda på allt, än svårare att sålla ut det väsentliga.

Man kan se på statistiken att antalet barn som dör i plötslig spädbarnsdöd har minskat kraftigt i Sverige sedan 1990. Man införde rekommendationer om att spädbarn ska sova på rygg år 1992, och 1991 dog närmare 130 barn i Sverige i plötslig spädbarnsdöd. De senare åren har denna siffra legat på runt 15 barn. Den minskade rökningen har ju också inverkan här, men utan tvekan har rekommendationen om ryggläge haft stor effekt. 2011 var det i Sverige totalt 549 barn under ett år som avled, så risken för plötslig spädbarnsdöd är liten idag. Det återstår att se om det blir en ytterligare minskning efter Socialstyrelsens nya råd.

Min erfarenhet är att samsovning har fungerat enormt bra för mig och mina barn. Jag har haft en spjälsäng med en sida borttagen fastmonterad med tvingar i dubbelsängen. Det har varit ett skydd mot att spädbarnet skulle falla ner, och lite extra utrymme att lyfta bort det en bit och lägga barnet på rygg när det ammat klart. De har haft en egen tunn filt, och sovit utan kudde. Jag har legat på sidan när jag nattammat mina barn, och många gånger har jag somnat under tiden. Det innebär att de vid dessa tillfällen också sovit på sidan och nära mig. Det är fullt möjligt att detta gjort dem varmare och ökat risken lite för plötslig spädbarnsdöd. Samtidigt har detta sätt att sova gjort att både jag och barnen har fått en hel del sömn på nätterna, vilket är värt ganska mycket under den tiden. När man sover så nära varandra så synkroniseras sömnen. Jag har vaknat när spädbarnet börjat röra sig oroligt, innan det vaknat till helt och börjat skrika. Vi har båda somnat om snabbt. Däremot har pappan vaknat innan jag gjort det när det äldre syskonet ropat från sitt rum på natten.

Det är möjligt att samsovning har positiva effekter på stresstålighet eller barnens utveckling. Utan tvekan är det så som människobarn sovit under alla tider. Fördelar och nackdelar med det är dåligt (knappt alls) studerade, och jag vill absolut inte säga att alla ska samsova. Det tycks ju som om många som sovit i egen säng som spädbarn utvecklas till varma, kloka, väl fungerande människor utan nämnvärda problem. Jag tycker att man som förälder kan välja att känna efter vad som passar för mig och mitt barn. En del skulle vara livrädda att lägga sig på sitt barn vid samsovning, och inte kunna somna själv, då är sannolikt en egen säng för barnet det bästa. Här finns också en artikel som konstaterar att valet mellan att samsova eller lägga barnet i egen säng handlar om kulturella faktorer och personliga värderingar, och att råd i denna fråga inte påverkar föräldrarnas beteende. Det ligger nog mycket i det. Föräldrar som samsover kommer att fortsätta med det, men kanske med lite större oro.

Om jag skulle ge något råd till nyblivna föräldrar är det att snabbt försöka komma till ro med att det är ni som är föräldrar. Ni kan lyssna på alla råd ni får från myndigheter, släkt och vänner, men oroa er inte. Ni får så mycket motstridiga råd, det går inte att följa alla. Det viktigaste är att ni är lugna i att ni är föräldrar och att ni gör det som ni bestämmer blir bäst och att ni försöker att se ert barn och vad det tycks ha behov av. Man får vara lite pragmatisk och hitta ett sätt som fungerar i ens egen familj. Det viktigaste är att skapa sin relation till sitt barn. Ifrån den relationen kan man sedan ta ställning till olika råd och synpunkter.

Kommentarer modereras. Välkommen!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *