Ätstörningar 4


Detta har jag haft på hjärtat länge. Man kan ju se i LCHF-svängar en del människor som faktiskt tycks triggas av dieten. Somliga har haft ätstörningar innan, och reglerna och räknandet sätter igång det igen. Andra är kanske i gränslandet, men samma sorts människor – de som vill vara perfekta, som ”överpresterar”. Lite avslappnat duger inte, det ska vara strikt, UFO, eller mejerifri LCHF, eller autoimmuna protokoll. En del behöver begränsningar för att hantera en del medicinska problem – även där bör man fundera när man lägger till en begränsning, om det finns någon annan man kan släppa på. Andra triggas av det extrema. Om lite är bra, då måste inget vara bäst!

Och så ser jag en del kvinnor som får problem med fertiliteten, det har jag skrivit om tidigare. En del av dessa får jag intryck av tillhör samma grupp, överpresterande, ”duktiga flickor”, som äter ”strikt” och tränar, och redan är smala. Som jag misstänker hör till de som är lite i riskgruppen för ätstörningar, även om alla självklart inte drabbas. Jag har länge känt att det vore oerhört värdefullt om någon i LCHF-sfären skulle ta upp detta, och poängtera att det finns många som skulle må bra av att vara mer avslappnade i förhållande till sin kost. Som kanske skulle må bättre med en betydligt mer liberal kost. En del skulle kanske må bättre av pizza- och öl-dieten, som beskrivs här.

Så tog då kostdoktorn upp ätstörningar på bloggen. Utan att använda det som ett skällsord för den som räknar kalorier, som brukligt. Att han tidigare använt ordet så har ju varit respektlöst för människor som räknar kalorier utan att vara ätstörda, men framför allt förminskat problemet med verkliga ätstörningar. Tog han upp riskerna med en begränsad kost, speciellt om man haft ätstörningar eller har liknande tendenser? Nej, han lägger ut ett mejl från en kvinna som haft ätstörningar, anorexi och ortorexi i flera år. Nu beskriver hon sig som frisk, hälsosamt ätande utan raffinerat socker och vegetabiliska fetter, samt med en kostrådgivar-”utbildning” (mina citationstecken). Det framgår inte hur länge hon betraktat sig som frisk. Det är en solskenshistoria om hur bra det kan gå att bli av med sina ätstörningar när man ”skiter i läkarnas och dietisternas råd”.

Jag reagerar med enorm sorg när jag läser inlägget. Ätstörningar är verkligt allvarliga sjukdomar. De drabbar ofta ambitiösa, överpresterande kontrollmänniskor som klarar allting själva. Vad jag förstår är det en utmaning att få dem att inse att de är sjuka, och att de behöver hjälp. Om en läkare då antyder att man inte behöver vård, utan det räcker att äta lågkolhydratkost, så blir allt finemang, du klarar dig själv, vad får det för konsekvenser? Kan det hända att någon kanske börjar med LCLF-kost? Eller LCHF-kost i pyttesmå mängder (för fettet är ju ändå läskigt, ja, mat är läskigt).

Är LCHF-gemenskapen bra för någon med ätstörningar? Är det sunt med ett sammanhang där det kan bli ramaskri för att en kopp te innehåller 0,2 g odeklarerat socker? Där en del föreslår fruktrestriktion till barn? Där andra påstår att ortorexi är trams? Där man ber om råd om vilka källor som är bäst val om man ska öka sitt kolhydratintag med två gram per dag? Nej, det här är en gemenskap med en störd syn på mat.

Kan en kost med mer fetter vara bra om man haft ätstörningar? Alla gånger. Man behöver fetter för att reparera hjärnan. Men i de flesta fall så är det inte tillräckligt för att tillfriskna. Det är också helt onödigt att ersätta fettfobin med en kolhydratfobi, även om det inte är lika skadligt. För en del som upplever mycket starkt sockersug kan det vara vettigt med mindre och/ eller långsammare kolhydrater, men man får verkligen se upp så att restriktioner inte går för långt.

Det låter kanske som om kosten på åtminstone en del ätstörningskliniker lämnar en del övrigt att önska. Jag skulle ju önska att riktigt god mat lagades på plats, från bra råvaror. Men jag tycker absolut att efterrätter, bakverk och sötsaker också har sin plats, däremot behöver det ju inte vara industriskräp. Varje dag? Kanske det, det viktigaste är ju att man har en bra behandling, och jag tycker verkligen att det är värt att kunna äta sådant som inte är ”nyttigt” ibland. Det måste vara oerhört svårt som behandlande personal att skilja på reaktioner som beror på sjukdomen, och på andra faktorer där personer faktiskt inte mår bra av maten.

Om du har ätstörningar, sök professionell hjälp. Känner du någon som du misstänker har ätstörningar, ta upp det. Tänk efter när du interagerar på nätet, du vet inte vem som sitter på andra sidan.


4 kommentater till “Ätstörningar

  • annafriebe Inläggsförfattare

    Bra att det togs bort i alla fall. Jag fortsätter att vänta på en seriös kommentar i ämnet.

  • mats P

    Såg ett program om psykopater SVT nyligen och då insåg jag varför vissa bara ljuger hela tiden, psykopater bryr sig inte om vad som är rätt eller fel det enda dom bryr sig om är sig själva.

    Vi som är friska ( inte sjukligt fixerade vid en diet) kan inte förstå hur hänsynslösa psykopater är, psykopaten själv tycker att han själv har rätt att göra vad som helst mot en annan människa.
    Att utnyttja någon för egen vinning är psykopatens vardag.

    En psykopat är charmig och vältalig och ljuger hur mycket som helst för att föra fram sina egna intressen, det går inte att diskutera med en psykopat det är som att hälla vatten på en gås.
    En psykopat kan inte förstå att han gör fel.

    Att få en person att förstå sina ätstörningar är inte lätt att få en psykopat att förstå att han är sjuk är omöjligt.

Kommentarer modereras. Välkommen!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *