Innerbark – ursprunglig mat? 1


Innerbark från tall har använts som mat hos både samer, sibiriska folkslag och Amerikas ursprungsbefolkning. Man har hittat verktyg hos Neandertalare som liknar de man tar bark med hos dessa grupper, och man tror att de kan ha använt innerbarken till mat.

Hos samerna har det fallit lite i glömska sedan det 1870 blev förbjudet att ta bark från träd på statens mark. Man har hittat spår från barktäkt som är närmare 3000 år gamla, och sett att nära boplatser är barktäkterna många. Juni månad heter biéhtsemanno eller tallmånad på samiska, och det är under denna tid som tallen savar och barken är lätt att lossa. Den är dessutom mer näringsrik under denna tid än på hösten, då bönder har tagit den ibland om spannmålsskörden slagit fel.

Kvinnor har tagit barken från träden, med hjälp av barnen. Barken har ätits färsk, rostad, eller torkad och mald till mjöl. Man rostade ofta bark långsamt i kokgrop, och det resulterade i en röd bark som var en handelsvara mellan skogssamer och fjällsamer. Forskare tror att den röda barken hade lägre nivåer av skadliga ämnen, och att den kanske var mer lättsmält.

Attribution: Karen (hollykl) Kleis https://creativecommons.org/licenses/by/2.0/

Attribution: Karen (hollykl) Kleis
https://creativecommons.org/licenses/by/2.0/

Hur mycket?

Det är svårt att veta hur mycket bark som använts. Avverkning gör att spår saknas i många områden, och om man har fällt träd och även tagit vara på innerbarken så saknas arkeologiska spår. En del uppskattningar tyder på att varje familj tagit bark från 100-200 träd varje år. En matbarkning har varit ungefär en meter hög, och man har i allmänhet tagit barken på trädets norrsida. Man har alltid sparat åtminstone en del bark på sydsidan för att trädet ska överleva.

Jag har räknat på 150 träd, och en barkyta på 40*100 cm. En cm2 väger 0,167 g, så 150 barkningar ger ca 100 kg bark per familj och år. Det blir 270 g bark per familj och dag, vilket självklart är en väldigt, väldigt ungefärlig siffra.

Näringsinnehåll

Svenska forskare har gjort näringsanalyser på barken, och där ser man att den är mycket fiberrik. Dessa 270 g färsk bark (eller 100 g torkad bark) motsvarar 60 g fibrer. Man vet inte vilken typ av fiber det är, men eftersom det kommer från ett träd så skulle jag sätta en liten slant på att det är cellulosa. Kolhydrathalten är 26-27 g, vilket inte är speciellt högt för en hel familj (inte ens om uppskattningen är fel och den verkliga siffran är den dubbla eller tredubbla). Förhållandet mellan stärkelse och sockerarter ändrades under juni månad – i början uppgår sockerarterna till 7 g, och i slutet till 10 g. Mängden stärkelse minskar motsvarande från närmare 20 g till dryga 15 g. I de fall man åt barken färsk som snacks har den bidragit med en del resistent stärkelse, men det tycks inte ha varit det vanligaste. Barken innehåller även ett par gram protein och närmare fem gram fett, varav hälften är enkelomättat och hälften fleromättat omega-6.

Tidigare har man trott att barken ätits för C-vitamin, i dessa analyser har man inte funnit några detekterbara mängder C-vitamin. Samerna har ätit en hel del bär, så vi får anta att de har fått sitt C-vitamin därifrån. Det som är mer intressant är mängden mineraler. Barken innehåller stora mängder kalcium, 3 g som motsvarar nästan 2,5 l mjölk och nästan 4 gånger RDI. Den innehåller också mycket magnesium, 700 mg är mer än dubbla RDI, samt väsentliga mängder kalium, 3,7 g är mer än RDI.

Innerbarken har sannolikt varit ett viktigt tillskott av mineraler, jag tror att även fibrerna har varit värdefulla för tarmfloran. Det förekommer även andra ämnen som exempelvis polyfenoler som kan ha varit ett viktigt inslag. Också ett litet tillskott av stärkelse och sockerarter kan ha haft betydelse i en ganska kolhydratsnål kost.

Sammanfattning

Det var ganska nyligen som jag råkade på någon artikel om innerbark som mat i ursprungsbefolkningar. I allmänhet vet vi ganska lite om vad ursprungsbefolkningar och våra förfäder ätit. På bara hundrafemtio år har sedvänjorna kring barktäkt nästan glömts bort. Tack och lov finns det seriösa forskare som arbetar med att försöka ta reda på hur saker verkligen ligger till. Vi måste ifrågasätta dietgurus som bestämt förklarar exakt vad våra förfäder ätit och inte ätit utan att ha något på fötterna utöver någon uppdiktad bild av en stenåldersmänniska som äter deras älsklingskost.

Stort tack till Anna-Maria Rautio på SLU för artikeln och vänliga svar på mina frågor.


En kommentar till “Innerbark – ursprunglig mat?

Kommentarer modereras. Välkommen!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *