Med en nypa salt


Det finns inga riktigt bra belägg för att minskning av salt i kosten skulle vara till stor nytta. I Cochranes metaanalys av randomiserade studier från 2011 ser man en tendens till mindre risk för dödlighet i de grupper där man minskar saltet, men detta var inte statistiskt signifikant. Hos personer med hjärtsvikt ser man tvärtom en statistiskt signifikant ökad risk för dödlighet. Man konstaterar att de randomiserade studier som gjorts är för få och små för att kunna svara på frågan.

Livsmedelsverket vill att vi minskar vår saltkonsumtion. Detta beror på att salt höjer blodtrycket, och man har modellerat vad en saltminskning bör ge i blodtryckssänkning och därigenom mindre död i hjärt- och kärlsjukdom. Problemet är som vanligt att det rör sig om modellering, och vi inte har testat om alla stegen är giltiga. Vi vet att en minskning av saltet skulle minska blodtrycket, men vi vet inte säkert om det också skulle ge en minskad dödlighet.

Salt, evolution och fysiologi

Evolutionärt är det en högst rimlig tanke att minska på saltet. Det var först för 5000 år sedan i Kina som man kom på att man kunde konservera mat med salt, och saltkonsumtionen rakade i höjden. Sedan kylskåpets och frysens intåg har saltkonsumtionen minskat, men inte till stenåldersnivåer direkt. Vi har smaklökar som känner av salt, och kanske kan vi lita på dem för att få i oss lagom mycket salt.

Natrium-kaliumpumpen i våra celler är viktig, och det vore inte konstigt om balansen mellan natrium och kalium i kosten hade betydelse. Men det är också fullt möjligt att våra kroppar klarar ett stort spann här, och att råd om att minska på saltet är fullständigt onödiga. Kanske har vårt vidlyftiga saltande under några tusen år gjort oss väl anpassade till höga natriumnivåer, kanske så pass att det är skadligt för oss med för lite salt idag. För problemen med onödiga och potentiellt farliga råd lyssna gärna på Agnes Wolds sommarprogram.

Image credit: Dubravko Sorić https://www.flickr.com/people/11939863@N08/ https://creativecommons.org/licenses/by/2.0/

Image credit: Dubravko Sorić
https://www.flickr.com/people/11939863@N08/
https://creativecommons.org/licenses/by/2.0/

En stor ny observationsstudie

Det kom en studie för inte så länge sedan som bland annat fick den ofta väldigt kloka Karin Bojs att fråga Livsmedelsverket varför de råder folk att minska på saltet. Studien visade att de som åt mest salt hade högre risk att dö och drabbas av hjärt- och kärlsjukdom under studiens tid, men också att de som åt minst salt hade mycket högre risk att drabbas av samma saker. Det ser ut som om den optimala nivån är runt 8 g salt per dag, samma nivå som de flesta svenskar äter idag. Livsmedelsverkets ansträngningar att få oss att minska på saltet skulle alltså vara helt onödiga.

Men, man ska absolut ta den här studien med en nypa salt. Det handlar om en observationsstudie, där man tagit urinprover och genom dessa uppskattat mängden natrium och kalium som försökspersonerna kissat ut per dygn, och använt det som ett mått på hur mycket av ämnena de fått i sig. En del av människorna som dog under studien var säkert drabbade av olika sjukdomar som gjorde att de fick mindre aptit. De åt mindre mat och därigenom mindre salt också. De fick sannolikt i sig mindre salt av samma anledning som de dog, och det är ett typiskt exempel på att korrelation inte är kausalitet. Likaså har somliga på grund av sin sjukdom rekommenderats av sin läkare att minska på saltet, och därför äter de lite salt. Studier med liknande upplägg tycks också visa att den bästa vikten är lätt övervikt. En del som är normalviktiga har blivit det efter att ha drabbats av sjukdom som gör att de går ned i vikt. Samma sjukdom gör också att de senare dör. Korrelation är inte kausalitet.

Författarna till studien om salt diskuterar också denna möjlighet:

A J-shaped association between sodium intake and cardiovascular disease or death has been shown in previous studies. However, some of these studies included participants at high cardiovascular risk and were vulnerable to biases from reverse causation. Reverse causation may occur when persons with prior cardiovascular disease or increased cardiovascular risk reduce their sodium intake owing to illness or medical recommendations. In the PURE study, the vast majority of participants did not have a history of cardiovascular disease. Although diabetes and history of cardiovascular disease were more common in the group of participants with a low estimated sodium excretion, these participants had a similar overall mean INTERHEART Modifiable Risk Score, as compared with those who had a moderate estimated sodium excretion. Moreover, the exclusion of participants with prior cardiovascular disease or cancer, diabetes, or current smoking and the exclusion of those who had events in the first 2 years of follow-up did not materially alter our findings. Nonetheless, we acknowledge that reverse causation cannot be completely ruled out and may account in part for the increased risk observed in the group of participants with a low estimated sodium excretion.

Man har också studerat mängden kalium, och där ser man en koppling mellan högre kaliumintag och lägre dödlighet. Kalium är ett viktigt näringsämne, som finns i mycket olika sorters mat. Det finns gott om kalium i gröna bladgrönsaker, rotsaker, lök, baljväxter, en del frukt som banan och avokado. Även (främst magrare) kött, fisk och fågel och mjölkprodukter med vassleprotein innehåller en del kalium. Spannmål inklusive ris är sämre källor och fett saknar i princip kalium helt. Det finns en del som har resonerat kring att förhållandet mellan kalium och natrium är viktigare än mängderna. Den här senaste studien tycks inte riktigt stödja bilden att ett lågt kaliumintag förvärrar problemet med högt natriumintag. Däremot ser man att problemet med lågt natriumintag är större vid samtidigt lågt kaliumintag. Det tyder på att det till stor del handlar om att något annat orsakar både lågt intag av olika nutrienter och hjärt- och kärlsjukdom och död.

tables4toppotassiuminteractionSammanfattning

Jag håller i princip med Livsmedelsverket om att det är rimligt att en lägre saltkonsumtion är ofarligt och kanske fördelaktigt. I Lindebergs studier på Kitava fann man en god hälsa och avsaknad av hjärt- och kärlsjukdom vid en kost med lågt saltinnehåll. Likaså har man gjort studier på paleolitisk kost och låg salthalt med goda resultat på hälsan. Innan vi har tillräckligt med data från randomiserade studier bör vi ändå avstå från att peka ut saltet som en stor bov. Det kan räcka med råd som vi vet gör nytta.

Kommentarer modereras. Välkommen!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *