Bokrecension – Bad Pharma 2


Ben Goldacre är en fantastisk läkare som för en envis kamp för att förbättra vetenskapen. Han berättar om de problem som finns i dagens vetenskap, och hur vi kan minska dem. Detta gör han samtidigt som han tydliggör att en förbättrad vetenskaplig metod och ökad transparens är den enda vägen framåt.

Man kan se honom i ett TED talk här om problemen med dålig vetenskap med svensk text:

och här om problemen kring läkemedel, med möjlighet till textning på 33 språk men tråkigt nog inte svenska:

Han är också delaktig i kampanjen AllTrials som arbetar för att resultaten från alla kliniska studier ska publiceras och bli allmänt tillgängliga, så att beslut kring läkemedel kan tas på säkrare grund. Har ni inte skrivit på för detta så gör det nu.

Jag förvånas över att ingen av hans böcker finns översatta till svenska – här tycks finnas en guldchans för bokförlagen. Jag har fortfarande inte läst hans första bok, Bad Science, där han bland annat gör upp med kvacksalveri, kostrådgivare och alternativmedicinförespråkare, men även med problem med statistikanvändning, vetenskapsjournalistik och läkemedelsbolag. Den allra senaste har jag inte heller läst. Titeln är den vackraste poesi, ett visdomsord som jag skulle vilja ha på min gravsten: I think you’ll find it’s a bit more complicated than that. Denna bok är en samling av artiklar och krönikor som Goldacre publicerat genom åren.

bad-pharma-how-drug-companies-mislead-doctors-and-harm-patientsBad Pharma

Den bok som jag nu har läst och varmt kan rekommendera är alltså Bad Pharma – How Drug Companies Mislead Doctors and Harm Patients. Denna upplaga innehåller ett efterord om vad som har hänt efter publiceringen av den första upplagan: Bad Pharma – How Medicine is Broken and How We Can Fix It. Efterordet motiverar inte det betydligt högre priset av den nya upplagan. Där skriver Goldacre att han helst velat ha en annan titel som tydliggör att det handlar om ett systemfel och att läkemedelsbolagen inte är det enda problemet. Med bättre hantering från regulatoriska myndigheter och akademiska tidskrifter så hade inte läkemedelsbolagen haft möjlighet att förvränga vetenskapen kring läkemedel på samma vis. Hans första förslag till boktitel, som hans förläggare inte gillade var: The Information Architecture of Medicine Has Several Interesting Flaws, Many of Which Inflict Avoidable Harm on Patients, but All of Which Are Amenabe to Cost-Effective Change, Were There to Be Adequate Public and Political Will.

Dåligt data

Hans kritik mot vetenskapen kring läkemedel handlar inte om att mediciner skulle vara värdelösa – tillräcklig dokumentation måste lämnas till regulatoriska myndigheter för att säkerställa att de fungerar bättre än placebo. Även om det kan hända att myndigheterna någon gång missar i kontrollen, så är det så att läkemedel generellt fungerar. Däremot överskattas ofta effekterna, särskilt i den information som är allmänt tillgänglig. Regulatoriska myndigheter ska ha tillgång till allt data, men allt publiceras inte i vetenskapliga tidskrifter. Regulatoriska myndigheter lämnar inte heller gärna ut data till forskare. Ett tragikomiskt exempel på detta är när EMA lämnat ut en slutrapport från svenska Läkemedelsverket. Rapporten är censurerad – allt i rapporten är censurerat utöver Läkemedelsverkets logotyp och ordet “Date: “ överst på sidan. Därför blir det problematiskt för läkare och andra instanser att bedöma nyttan av olika läkemdel i förhållande till kostnader och biverkningar. Det data som de har tillgång till är mycket mer positivt än om man skulle se till helheten. Mycket av studierna görs också på “idealpatienter” som har enbart den sjukdom som behandlas med läkemedlet. De ofta multisjuka patienterna i verkligheten har sannolikt betydligt mindre nytta av dem. Läkemedel används även för tillstånd som de inte är specifikt godkända för, och här är det extra problematiskt att inte alla studier är allmänt tillgängliga. Till råga på allt finns inte bra studier som jämför läkemedel med varandra, så vi vet ofta inte vilket läkemedel ur en grupp som är det bästa.

Moraliska problem

Ett annat problem som Goldacre går in på i boken är moraliska problem med läkemedelsstudier. Detta kanske framför allt gäller tidiga studier på människor som kan vara väldigt riskfyllda, och som har blivit ett yrke för en del människor. Men fler och fler kliniska studier görs idag i utvecklingsländer. Dels kan deltagande i studierna vara enda sättet att få tillgång till moderna läkemedel för en del människor. Människorna i studierna kanske inte heller får nytta av de nya mediciner som utvecklas, eftersom de blir för dyra att använda i många länder.

Marknadsföring

Goldacre är inte nådig i sin kritik mot läkemedelsreklam. Han har rätt, naturligtvis. En patient vill ha det läkemedel som har visats fungera bäst för det problem patienten har. Läkaren vill också gärna skriva ut det läkemedel som fungerar bäst. Den som betalar – staten eller ett försäkringsbolag i olika delar av världen – vill också det, så länge det inte är orimligt dyrt. Reklam handlar inte om att presentera saklig information om de bästa valen, utan om att framhålla en viss produkt. Läkemedelsbolagen spenderar ungefär lika mycket pengar på marknadsföring som på forskning, vilket är outhärdligt deprimerande. Ett citat från boken:

As I have previously argued, when you take a step back from pharmaceutical industry marketing, it is simply a process whereby patients pay money to drug companies, in order for them to produce biased information, which then distorts treatment decisions, making them less effective.

När det gäller marknadsföring skriver han också mycket om läkare och deras kopplingar till läkemedelsbolag. Han tar också upp förekomsten av vetenskapliga artiklar skrivna av läkemedelsbolag som sedan “oberoende” akademiker skriver sitt namn på.

Sammanfattning

Det är en oerhört läsvärd bok, som jag hoppas att någon snart ska översätta till svenska. Om du är väldigt konspirationsteoretiskt lagd kanske du ska avstå från att läsa boken. Det är lätt att få en känsla av hopplöshet när man inser hur många och stora problem som finns vad gäller forskning kring och reglering av läkemedel och läkemedelsreklam. Att det finns människor som anstränger sig för att minska och få bort problemen gör ändå att det finns visst hopp för framtiden.


2 kommentater till “Bokrecension – Bad Pharma

  • Walter Levy

    Läskigt. Men jag tycker ändå att han tydligt avvisar det som konspirationsteoretiker hävdar, nämligen att det sitter några människor på ”sanningen” och selektivt väljer ut vad allmänheten skall få feta. Istället är det monetära egenintressen som styr och skapar den suboptimala situationen. Som vanligt en balansgång mellan fri marknad och regleringar helt enkelt.

  • annafriebe Inläggsförfattare

    Ja, och jag håller med honom om att det finns tillräckligt mycket rimliga förklaringar och olika systemfel som förklarar att det kan bli såhär. Man behöver inte ta till konspirationsteorier när det finns mer logiska förklaringar.

Kommentarer modereras. Välkommen!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *