Problem med självexperiment 1


Biohacking/ quantified self och självexperimenterande har varit väldigt populärt i en del kretsar ganska länge. Jag ska börja med att säga att ett visst mått av självexperimenterande är ofrånkomligt och bra. Om man får en allergireaktion kan det vara bra att fundera över vad det kommer sig av. Om man i vissa sammanhang ofta får speciella besvär så kan man fundera över samband. Som jag ska gå igenom så har den här strategin en hel del brister, och därför vill jag vanligen inte använda eller rekommendera den.

Image credit: Bytemarks https://www.flickr.com/people/bytemarks/ https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/

Image credit: Bytemarks
https://www.flickr.com/people/bytemarks/
https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/

Självfallet finns en poäng med att ständigt förbättra. Det är något som är genuint mänskligt, och mitt allra första inlägg på ursprungsliv handlade om detta. Jag tror dock att självexperiment ofta är en dålig väg till förbättring.

N=1

Det första uppenbara problemet, den stora ensamma elefanten i rummet, är att jag själv är en enda person och det är ett rent ynkligt statistiskt underlag. Vi människor är inte så bra statistiker så vi tar den information vi kan få och reflekterar inte så mycket över om den är tillförlitlig. Några av er invänder här att ni inte bryr er om ifall testet fungerar för någon annan. Ni är den här personen och fungerar det för er så är ni nöjda. Problemet är att det är väldigt svårt att veta om det är testet som har en viss effekt, eller om det är slumpmässig variation eller andra faktorer som spelar in.

Här kommer ett personligt exempel. Jag har egentligen bara en riktig restriktion kvar i min kost. Jag undviker gluten i rimlig mån. Jag vet att jag inte är glutenintolerant, men jag har haft en del utslag som kan ha varit psoriasis och min återkommande ländryggvärk har varit borta så länge jag ätit så gott som glutenfritt. Det kan vara ett slumpmässigt sammanträffande, eller bero på något helt orelaterat till gluten. Det finns en risk att jag undviker gluten helt i onödan på grund av någon slags fobi som jag skaffat mig. Därför funderade jag på om jag skulle ta en dryg månad och se till att äta rejält med gluten varje dag för att se om jag reagerade. Det skulle passa ganska bra i adventstider så jag kunde äta lite lussekatter och pepparkakor.

Jag fick lite värk i ländryggen veckan innan jag tänkt börja mitt glutentest. Hade värken kommit under testet hade jag varit säker på att det var gluten. Nu tror jag att det var för att jag satt i en tokig arbetsställning – och det kanske var skälet till mina ryggproblem tidigare också. Just när det gäller lite mer diffusa symptom är det svårt att dra några vettiga slutsatser från självexperimenterande. Då måste man upprepa experimentet rätt så många gånger, och för längre experiment blir det ganska knöligt.

Tidsperspektiv och mätbarhet hos effekterna

Jag har redan varit inne på detta. Om man får en allergisk reaktion kort tid efter man har ätit någonting så är självexperimenterande värdefullt. Men för att undvika att drabbas av livsstilssjukdomar om 30 år är det helt ohållbart att använda självexperiment. Mina mål är främst långsiktiga, jag vill hålla mig frisk och må bra när jag blir äldre.

En risk är att man fokuserar på delar av sitt mående som man kan mäta från en dag till en annan. Andra faktorer som inte är lika mätbara struntar man i, även om de kanske är viktigare. Om inte det man mäter hänger samman med långsiktigt välmående så riskerar man att göra sig själv en otjänst. Detsamma gäller om testet har skadliga effekter som inte märks så tydligt, eller kanske först på sikt.

Stress

En del tidigare biohackers har slutat med detta, eftersom de upplevde att mätandet och utvärderandet i sig var en stressfaktor som bidrog negativt i deras liv. Det här är självfallet en mycket individuell fråga, men för en del kan det vara en faktor. Michael Allen Smith, CriticalMAS har beskrivit en hel del av problemen med självexperimentering här. Tankar från en annan som testat och slutat kan man hitta här.

Placebo/ nocebo

Placeboeffekten är högst märkbar. Om vi tror att något har effekt, så ger det effekt. Detta gäller även nocebo, tror vi att vi ska få biverkningar så får vi det, även om vi tar verkningslösa medel. Det är därför man blindar och placebokontrollerar studier. Det här är omständigt och svårt att åstadkomma vid självexperimentering.

Seth Roberts

Seth Roberts (The Shangri-La Diet) var en av pionjärerna vad gäller självexperiment. Han insåg betydelsen av belöning från mat för överätning. Tragiskt nog gick han bort i hjärtinfarkt/ hjärtförstoring i år, endast 61 år gammal. Han experimenterade den sista tiden med stor smörkonsumtion för att öka sin mentala kapacitet. En del spekulerar i att detta bidrog till hans bortgång. Det är naturligtvis helt omöjligt att säga i ett enskilt fall, eftersom N=1. Han hade också bott i Kina och luftföroreningar är något som kan bidra. Men jag är böjd att hålla med Paul Jaminet att om man ska fokusera på självexperiment bör man titta på bitar som med största sannolikhet hänger ihop med långsiktig hälsa. Att undvika övervikt, att må psykiskt bra, att sova bra, till exempel. Men andra mått som mental kapacitet, muskeltillväxt eller prestationsförmåga kanske inte självklart ger en god hälsa, och man märker inte alltid eventuella biverkningar.

Använd självexperiment med förnuft

Viss självexperimentering är omöjlig att undvika, och ibland är det ett användbart alternativ. Det gäller speciellt när man kan se direkta och högst märkbara effekter av något.

Om man gillar att uppleva att något har en viss effekt, och tycker att biohacking ger en känsla av att man har kontroll över sitt liv och sin hälsa, så kan det kanske vara användbart. Det handlar antagligen ofta om att man misstar sig eller lurar sig själv, men om man är säker på att ens experiment är ofarliga så kan det kanske göra att man mår bättre. Såvida inte själva mätandet ger negativa effekter. Jag är mer intresserad av verklig effekt än upplevd effekt. Alla dessa brister i självexperimenten gör att jag försöker undvika dem i rimlig utsträckning.

 


En kommentar till “Problem med självexperiment

  • fa

    Du har rätt det är svårt att göra tester på sig själv.

    Men man kan även göra rätt observation men totalt missförstått orsaken.
    En person kan få IBS av en penicillinkur och märker det först efter ett tag.
    Sen testar personen LCHF och får en dramatisk lindring och då drar personen fel slutsats, kolhydrater är gift och sen sprids dårskapen runt på bloggar.
    Slutsats
    Ibland så är observationen riktig men lekmän drar nästan alltid felaktiga slutsatser.
    Till och med läkare drar så korkade slutsatser, XX och YY är ökända.

    Läkare har även experimenterat med KBT till IBS patienter ren idioti men det kan säkert lindra en del men det är inte rätt sätt att bota IBS på, IBS finns inte i huvudet det finns i tarmfloran.
    När KBT kan lindra så inbillar sig en del läkare att det sitter i huvudet, KBT hjälpte då är det psykiskt.

    Dårskapen är oändlig.

Kommentarer modereras. Välkommen!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *